Döden får vänta – livet är här

Jag ligger i sängen på hjärtintensiven på Norvic International Hospital i Kathmandu. Det var inte så här jag hade tänkt mig att min klättringsresa till Nepal skulle sluta. Det är helt surrealistiskt, jag ligger i en sal med cirka 12 bäddar och lika många patienter. Framför mig ligger en 17-årig tjej som har blivit överkörd av en buss. Hon kommer att dö framför mina ögon innan jag lämnar sjukhuset.

Livet tar vändningar men inte alltid vi som försöker leva det. Vi kanske just bara försöker – fast inte på riktigt. Men det är när det är mörkast som det börjar ljusna – och efter år av samma-lika utan att bottna på riktigt – är det till slut dags…

Så nu börjar en ny resa – denna gång en väldigt annorlunda sådan – jag är så taggad!